Internationella Marxist-humanistiska organisationens stadgar

The International Marxist-Humanist Organization

Internationella Marxist-humanistiska organisationers stadgar i svensk översättning.

Översatt av
Jens Johansson

 

Principförklaring

Den Internationella Marxist-humanistiska organisationen strävar efter att utveckla och sprida en genomförbar vision om ett alternativ till kapitalismen – ett nytt, humant samhälle – som kan ge riktning till dagens rörelser som kämpar för frigörelse. IMHO har sin grund i de unika filosofiska bidragen som väglett Marxist-humanismen, alltsedan Raya Dunayevskaya la grunden för dess utveckling under 1950-talet. Vi strävar efter att uppnå vårt mål genom att arbeta fram en enhet av teori och praktik, arbetare och intellektuella, filosofi och praktisk organisation.

Ett alternativ till kapitalismen innebär för oss ett slut på värdeproduktionen och uppbyggandet av ett humant produktionssätt, att etablera nya icke-statliga former av styrning och att bygga fria föreningar för människor att organisera sig i. Brytningen med värdelagen utgör den nödvändiga förutsättningen för möjligheten att forma ett nytt samhälle. Detta eftersom värdeproduktionen förminskar människor till ting och därmed gör att mellanmänskliga relationer under kapitalismen tar formen utan en relation mellan ting. Vi måste teoretisera ett alternativ nu.

Att ta fram och visa upp våra källor för att artikulera ett alternativ till kapitalismen har blivit än mer viktigt sedan statskapitalismen, som kallade sig för ”kommunism”, föll och sedan tanken om att det inte finns något alternativ till kapitalismen blev allmänt förekommande, även inom stora delar av vänstern. Därför, att ge form till vad som är möjligt i ett nytt, post-kapitalistiskt samhälle, återstår att vara den historiska uppgiften för Marxismen.

Helheten av Karl Marxs Marxism, som den utvecklades mellan 1841 fram till 1883, utgör grunden för uppgiften att arbeta fram ett alternativ. I synnerhet så bygger vi vidare från den filosofiska nya början som artikuleras i Marxs Humanist Essays från 1844, särskilt idén om motsättningarnas dialektik som den skapande processen (the dialectic of negativity as a moving and creating principle), men även helheten av hans kritik av den politiska ekonomin och av produktionen av värde – från Kommunistiska manifestet (1848), till Grunddragen(1857-1858) och till Kapitalet (1867-1872). Vi inspireras också av Marxs senare multikulturella skrifter som rör kön och icke-Västerländska samhällen, i synnerhet de så kallade Ethnological Notebooks från (1879-1882). Vi ser Marxs vision om ett nytt samhälle, och indikationer på hur vi ska ta oss dit, i hans Kritik av Gothaprogrammet (1875), Kapitalet och i The Civil War in France (1871). Dessa verk ser vi som en filosofisk grund för ett icke-statligt, frigjort samhälle för framtiden. Oskiljaktigt från detta menar vi är Marxs organisatoriska principer, särskilt som de uttrycks i Kritik av Gothaprogrammet. Dessa menar vi utgör en viktig grund för dagens föreningar och rörelser som kämpar för frihet.

Vi menar att varje ny generation av aktivister måste, själva, utarbeta av Marxs Marxism betyder för de i ljuset av dagens utmaningar. Raya Dunayevskaya, grundaren av Marxist-humanismen, skrev en gång att ”Marx’s legacy is no heirloom, but a live body of ideas and perspectives that is in need of concretization. Every moment of Marx’s development, as well as the totality of his works, spells out the need for ‘revolution in permanence.’ This is the absolute challenge to our age.”

Marxist-humanismens historiska och filosofiska bidrag under nu mer än ett halvt århundrade förser oss med en riktning för hur vi ska ta oss an den ovan nämnda uppgiften idag. Vi har motsatt oss alla former av kapitalism, både när den tog formen av statskapitalistiska regimer som kallade sig själva för kommunistiska. Vi har stöttade Rosa Parks och bussbojkotten i Montgomery 1955-1956 samtidigt som vi hejade på de ungerska arbetarföreningarna 1956. Vi motsatte oss imperialismen, kolonialismen och nykolonialismen i USA:s krig och militära auktioner i snart alla jordens hörn, från Vietnamkriget till kriget mot den Nicaraguanska revolutionen. Vi stödde nationella och folkliga frihetsrörelser, både ifrån tidigare och ifrån dagens enpartistyrda kommunistiska stater.

Med anledning av att vi stödde den Iranska revolutionen 1979 samtidigt som vi fördömde det anti-kvinnliga, anti-ungdomliga och anti-arbetarfundamentalistiska övertagandet, så stödde vi även Irans demokratiska rörelse 2009-2010. Vi har också tagit ställning för den Arabiska revolutionen våren 2011, samtidigt som vi varnat för faran från de interna motsättningarna i länderna och de imperialistiska förvecklingarna.

Vi motsätter oss alla reaktionära former av anti-imperialism, vare den tar formen av religiös fundamentalism, trångsynt nationalism eller militär populism. Vi motsatte oss det första Irakkriget 1991 medans vi, på samma gång, stödde Bosniens kamp för ett multietniskt samhälle gentemot Serbiens folkmord, Chiapas kamp i Mexiko mot den globala kapitalismen och rörelsen för ett fritt och oberoende Kosovo. Alltsedan 11:e september-attackerna i USA 2001 har vi motsatt oss USAs linje med ständiga krig samtidigt som vi har tagit ställning för både fredsrörelsen och för rörelserna för fred och frihet i Irak, Iran och för Afghanska kvinnor. Vi fortsätter att ta ställning mot alla former av anti-Semitism och stöder det judiska folkets rätt till självbestämmande.

Genom att motsätta oss detta kapitalistiska, rasistiska, sexistiska, heterosexistiska, och funkofoba samhälle, så strävar vi efter att främja en stark enhet mellan revolutionära krafter och störande element gentemot den etablerade ordningen. Vi ser dessa krafter framför allt bland prekära arbetare, svarta, latinos och bland förtryckta minoriteter och ursprungsbefolkningar, bland kvinnor, hbtq-folk, och hos ungdomar.

Behovet av ett nytt samhälle står klart sett från det arbetande folkets motstånd mot alienerat arbete, ökande klassklyftor och krig. Deras kamp är inte begränsad till en kamp för redistribuering av värde. Detta eftersom det arbetande folket ofta har utmanat själva grunden av det kapitalistiska produktionssättet själv genom att fråga sig ”vilket typ av arbete ska egentligen folk behöva göra?”

De folkliga massorna av svarta i USA, Sydamerika, Afrika och Europa innehar en särskilt betydande roll eftersom de har stått i fronten för kampen för frigörelse – från de första anti-slaveriupproren in Europa och i Amerika till dagens medborgarrätts- och antirasistiska rörelse. Genom att utmana det Västerländska samhällets akilleshäl – rasismen – så har frågan om de rasifierades rätt kommit att bli frihetsrörelsens förtrupp (vanguard) i många delar av världen. Vi stödjer även förtryckta minoriteter runt hela världen samtidigt som vi kämpar mot alla former av etnisk-religiös diskriminering, från främlingsfientlighet till Islamofobi och anti-Semitism.

Kvinnorörelsen är en av de största internationella historiska rörelserna. I den moderna eran har förtingligandet av arbetaren genom kapitalet åtföljt av ett förtingligande av kvinnor genom patriarkala krafter. Kvinnorörelsen har utmanat sexismen inte bara inom det offentliga samhället, men också inom vänstern. Kvinnors kamp för frihet visar att feminismen förnyar sig själv för varje ny generation, inte endast som en kraft utan också som själva anledningen för revolution.

Ungdomar är också en särskilt viktig kraft för revolutionär förändring eftersom deras idealistiska hållning i frågor som motsätter sig det nuvarande samhället för dem samman med andra revolutionära och sociala krafter som kan bygga det nya samhället.

Miljörörelsen spelar även den en särskild revolutionär roll in kampen för att övervinna kapitalismen. De senaste skogsbränderna, smältande polarisarna, stigande havsnivåerna, torkan, och den stigande temperaturen gör det klart att vår motsättning mot den kapitalistiska ordningen behöver peka ut det existentiella hot mot allt liv på vår planet som orsakas av den kapitalistiska produktionen.

Dessa subjektiva krafter, vars revolutionära potential vilar i dess förening, skapar tillsammans en viktig kraft mot kapitalets dominans, särskilt i stunden då de sträcker sig efter en frigörande filosofi som kan ge de en gemensam riktning i kampen.

En kontrast till detta utgörs av det postmodernistiska och det pragmatiska tänkande, vilka båda avfärdar möjligheten för en förenande filosofi. Dessa kan därför inte på ett grundläggande plan utmana den globala kapitalismens realitet. Men en adekvat respons till postmodernismen och pragmatismen kan inte grunda sig i en form av Marxism som tillåter att frågor som rör särskildheter och skillnader att ignoreras. Nya mellanmänskliga relationer, det som Marx artikulerade redan 1844 som ”genomgående naturalism eller humanism”, kan åstadkommas först när vi återupprättar, utvecklar och konkretiserar Marxs Marxism för vår tid här och nu som en dialektisk, kritiskt begrepp om den ständigt pågående revolution (revolution in permanence). Den kreativa och skapande dialektiken behöver uttrycka vad vi är för, vår positiva humanistiska idé om ett alternativ, snarare än att enbart avfärda den kapitalistiska ordningen, alltså ett avfärdande som saknar den konstruktiva aspekten av den dialektiska processen (positive in the negative).

Vi strävar efter att delta i alla frihetsrörelser och i deras organisationer. Vi avfärdar elitistiska grupperingar (elitist vanguard party forms of organization) för revolutionär kamp för ett nytt samhälle. Vi medger att vår organisation som bygger på kommitéer inte är en form som passar alla rörelser, men att det fortfarande är en organisationsform som haft stor historisk betydelse och även fortsättningsvis spelar stor roll, som till exempel varit fallet i den Arabiska våren och i Occupy Wall Street-rörelsen.

Men samtidigt menar vi att den decentraliserade organisationsformen, som anammats av flertalet revolutionära grupperingar, oss inkluderat, är otillräcklig så länge den är skild från den dialektiska filosofin. Vi menar att Raya Dunayevskayas brev skrivna 1953 som fått titeln Letters on Hegel’s Absolutes och hennes anteckningar från den bok som hon inte han färdigställa på temat Dialectics of Organization and Philosophyger oss avgörande material för att ta fram en riktning för hur vi ska arbeta fram en enhet mellan filosofi och organisation som passar våra liv och vår tid.

Dunayevskayas så kallade ”trilogy of revolution” består av tre böcker hon skrev. Dessa är Marxism and Freedom: From 1776 until Today (1957), Philosophy and Revolution: From Hegel to Sartre and fro Marx to Mao (1973) och Rosa Luxemburg, Women’s Liberation, and Marx’s Philosophy of Revolution (1982), men också American Civilization on Trial: Black Masses as Vanguard (1963), är fyra skrifter som uttrycker det filosofiska innehållet i Marxist-humanismen internationellt. Marxism and Freedom, som bygger på rörelsen från praktik till teori och vilket i sig är en form av teori, återetablerade Marxismen i sin ursprungliga form som en genomgående naturalism eller humanism, från 1844 till Kapitalet. Philosophy and Revolution integrerade filosofi och revolution i ett historiskt perspektiv och blottlade att passionen för en filosofi för frigörelse är vad som kan betraktas som kännetecken för vår tid. Slutligen, i Rosa Luxemburg, Women’s Liberation, and Marx’s Philosophy of Revolution, synliggjorde Dunayevskaya vikten av Marx skrifter för revolutionära vägar framåt för den globala södern och även för relationen mellan män och kvinnor. Men främst av allt, genom att kritiskt ta sig an bidragen men också bristerna av sådana personer som Lenin, Luxemburg och Trotskij, så bidrog boken till ett nytt fokus på frågan om relationen mellan spontanitet, organisation och filosofi.

Dessa arbeten ställde frågan av yttersta vikt som möter oss än idag – kan människan bli fri?, givet alla misslyckade och ofullständiga revolutioner vi bevittnat under de senaste hundra åren?

Medlemmarna i IMHO svarar bejakande på den frågan och har alltsedan Dunayevskayas bortgång 1987 fortsatt att ge ut hennes verk och även publicerat The Power of Negativity: Selected Writings on the Dialectic in Hegel and Marx by Raya Dunayevskaya. Våra medlemmar har också bidragit med en ytterligare volym med samlade skrifter till The Raya Dunayevskaya Collection.

Den Internationella Marxist-humanistiska organisationen arbetar för att fortsätta utveckla och konkretisera denna skolbildning för vår tid.

Den som väljer att ansluta sig till oss gör så genom att gå med på dessa principer. Denne är också skyldig att fullfölja beslut som medlemmar kommer fram till genom majoritetsomröstning efter fri och öppen diskussion. Andra som inte är medlemmar är välkomna att ansluta sig till oss i någon av våra aktiviteter eller genom att skicka textmaterial som vi kan publicera.

 

Regler och skyldigheter för medlemskap

  1. Samtliga medlemmar i IMHO utgör tillsamman de högsta beslutade organet i organisationen
  2. Alla beslut som rör IMHO ska tas genom omröstning för medlemmarna där majoritetsprincipen råder.
  3. Medlemskap ska vara en förmån för individer i en fri förening. Med medlemskapet följer ett accepterande att fullfölja skyldigheter för medlemmar och att vara lojal gentemot beslut som fattas av majoriteten av medlemmarna.
  4. En Convention of the IMHO ska hållas åtminstone en gång vartannat år. Till denna är samtliga medlemmar inbjudna. Alla medlemmar har då möjlighet att lämna in förslag till beslut, stadgeförändringar eller diskussionsmaterial. Alla omröstningar som genomförs på Convention genomförs med majoritetsprincipen. Besluten tagna under Convention ska vara bindande för alla medlemmar.
  5. En styrgrupp (Steering Committee) ska väljas av medlemskapet genom hemlig omröstning. Denna ska agera som koordinator för IMHO under tiden utanför Convention. Styrgruppen upplöses som del av öppnande av Convention, och en ny styrgrupp ska väljas vid avslutet av varje Convention. Styrgruppen ska bestå av att udda antal medlemmar, inte färre än tre och inte fler än sju och komma från åtminstone två olika länder. Styrgruppen ska sammanträda åtminstone en gång i månaden och ta anteckningar som ska göras tillgängliga för samtliga medlemmar.
  6. Styrgruppen ska skriva ett Call for Convention åtminstone 90 dagar före datumet som sätts för Convention. Förslag till beslut och diskussionsmaterial ska presenteras för medlemmarna minst 30 dagar för Convention för att i största möjliga mån sörja för en livaktig diskussion bland medlemmarna. Alla medlemmar, från och med datum för utskicket för Call to Convention ska ges röst och rösträtt på Convention.
  7. Två tredjedelar av medlemmarna kan närsomhelst begära en special Convention som ska genomföras med samma regler.
  8. Individer som önskar att bli medlem i IMHO ska ansöka om medlemskap genom att skriva till styrgruppen, vilken sedan kommer att lägga fram ansökningen för en omröstning bland alla medlemmar. Omröstningen genomförs utefter majoritetsprincip. Grupper eller organisationer som önskar att ansluta sig till IMHO måste ha alla medlemmar i gruppen kontrollerad för medlemskap i IMHO.
  9. Individuella medlemmar eller en grupp av medlemmar kan ha en åsikt som skiljer sig från en som är antagen av IMHO och försöka att förändra ställningstagandet eller perspektivet i IMHO. I vilket fall så är den individer eller de individerna fria att framhålla sin åsikt offentligt. Men när åsikten framhålls offentligt måste medlemmen göra det klart att åsikten i fråga en dennes egen och skiljer sig från IMHO:s, och IMHO:s ställning ska redogöras för, rättvist och exakt, antigen av medlemmen själv eller av en annan medlem.
  10. Medlemskapet innebär att aktivt delta i IMHO:s arbete och att hjälpa till att bygga organisationen, utefter sin egen bästa förmåga. Medlemskapet innebär även en skyldighet att svara på meddelanden från organisationen inom rimlig tid.
  11. Medlemmar i olika städer på olika platser kan bjuda in icke-medlemmar att delta tillsammans med oss i diskussioner, eller att utesluta de vars beteende kan komma att skada för organisationens intresse.
  12. Vid tillfällen då medlemmar tillhör en annan politisk organisation så ska det inte orsaka en intressekonflikt för medlemskapet i IMHO.
  13. Medlemmar i IMHO ska respektera förtroligheten inom organisationen och inte sprida vidare sådant som är ämnat enbart för organisationens medlemmar.
  14. Medlemmar ska bidra med inget mindre än 5 US-dollar/veckan för de som är tillsvidareanställda eller med 1 US-dollar/veckan för studenter, pensionärer eller de i prekära arbetsförhållanden. Medlemmar som bor i läder där den lokala köpkraften är låg bidrar med det de kan.
  15. Medlemmar röstar som individer. En grupp av medlemmar inom IMHO, antingen formellt eller icke formellt erkänd, kan inte begära att individer ska rösta som en grupp inom IMHO.
  16. Medlemmar kan uteslutas från IMHO om det framkommer att medlemmen gjort sig skyldig till klassförtryck, sexism, homofobi, rasism, chauvinism gentemot svarta eller andra förtryckta grupper. En anklagan mot en medlem måste delges hen skriftligen minst 72 timmar före det att den anklagade ställs till svars inför IMHO. Den anklagade personen ska då ges möjlighet att försvara sig själv gentemot anklagan för styrgruppen. Hen ska också ha rätten att göra ett överklagande till styrgruppen och/eller till kommande Convention.
  17. En medlem ska uteslutas från medlemskap om personen ifråga misslyckas med att leva upp till de skyldigheter som följer med medlemskapet, som till exempel kan vara att inte delta i arbetet med att bygga organisationen, att inte svara på meddelanden från organisationen, eller att inte betala medlemsavgiften.
  18. Medlemmar som tidigare blivit uteslutna ur organisationen men därefter önskar att bli medlem igen ska accepteras som medlem tidigast efter att ha genomgått en period av minst tre månader på ett tillfredsställande sätt utanför organisationen.
  19. Dessa stadgar kan inte förändras eller utökas om inte en tvåtredjedelsmajoritet av medlemmarna röstar för det.

 

Reviderad 17:e juli, 2020

LEAVE A REPLY

Your email address will not be published.

0 Comments

FROM THE SAME AUTHOR